Dagarna bara rusar förbi.. Jag försöker verkligen ta det lugnt, men hypertyreosen gör det inte lätt :( Har stått i tvättstugan idag, men inte haft så mycket tvätt och sett till att det inte behövts stressa..

Melissa är hemmqa från skolan idag, hon hade jätteont i huvudet igår, somnade pga det jättesent och jag trodde det var feber på gång.. Men när hon väl vaknade i morse så var hon pigg :P Så det blir skolan i morgon igen :-)

Längtar så tills sköldkörteln är bort opererad, så jag blir mig själv igen.. Det är nämligen så att giftstruma ger personlighetsförändringar, en del väldigt grava.. Jag är inte mig själv alla gånger och det är obeskrivligt jobbigt.. Jag kan bli galet arg utan minsta förvarning liksom jag kan bli djupt deprimerad.. Det är ofta så att detta drabbar mig flera ggr per daag.. Det är inget bestående utan växlar från ena sekunden till den ena. 

Första gången jag hade giftstruma visste jag inte detta och förstod inte vad som hände med mig, denna gång var det lite lättare. Det kan vara enerverande på olika sätt, bl a så lägger jag mer tid på saker som irriterar eller gör mig arg.. Hur jag än försöker så maler det på i huvudet.. 

En sak som jag tyvärr ger alltför stort utrymme är dessa "hobby doktorer/psykologer" osv som tror de vet hur det är.. Väldigt få har en helhetsbild av mig.. Mina barn, mina föräldrar, Sussi, Kim, Hasse... Ja det är nog de som vet mest.. De har regelbunden kontakt med mig mer eller mindre varje dag och dem känner jag så väl och litar på så de vet allt.. De ser hur mitt humör pendlar upp och ner, de ser mina temporära depressioner mm mm och det som jag är gladast över är att de tycker om mig som jag är.. De finns vid min sida oavsett om jag är glad , ledssen, sjuk eller frisk.. Är så lycklig över att ha dem i mitt liv.

Kom och tänka på att jag även fått flera kommentarer genom åren om att det "är dax å skaffa ngn ny"..Första gången var nog runt ett halvår efter att Tomas dött! Jag kommer kanske träffa någon tids nog men ärligt talat så har jag inte träffat någon som väckt något större intresse än. Det kommer väl den dagen det kommer, om det komer. Att jag eventuellt inte träffar någon ny betyder för den sakens skull inte att det berornpå Tomas!   Jag har för tillfället inget större intresse av det bara. När jag separerade från Kevins pappa var det ingen som höll på och tjatade trots att jag var singel drygt 2 år, men nu! Kan inte folk bara acceptera mig för at jag är som jag är? Kan jag inte få leva mitt liv på det sätt jag själv väljer? 

 Barnen är en annan del av mitt liv som andra tydligen stör sig på.. Barnen är mitt allt, mitt liv jag älskar dem oändligt mycket och skulle göra vad som helst för dem. Alla som känner mig vet att mina barn går det ingen nöd på. Vi har gått igenom en livskris som gör att vissa rutiner mm rubbats eller i vissa fall helt omkull kastats. Men de senaste åren när jag börjat må bättre, när jag kommit ur chock etc så har detta återupptagits. Dessvärre är det så att det mycket längre tid att te x få bort en ovana än det tar att få den, det torde vilken hobbypsykolog som helst veta. Men trots detta ska folk lägga sig i. Jag har te x ett otal gånger blivit socanmäld av oro för barnen. Nu sist för att min ena dotter spelar in videos där hon sminkar sig, för att de fick vara ute till 21-21.30 (på sommarlovet) mm Är det ett beteende som bara mina barn har??? Skulle inte tro det! Men bara för att vi är stämplade, deras pappa har tagit sitt liv, så är tydligen allt alarmerande farligt! Som tur är så vet jag att jag tar bra hand om mina barn och av en handläggare på soc fick jag höra att jag skulle se det positivt. Så många utredningar jag genogått där allt visat sig vara skitsnack och lögner och där jag fått visa vad jag går för har få föräldrar gjort. Och eftersom de aldrig funnit det minsta tt anmärka på i mitt föräldraskap så skulle jag ta det som en merit.. Det är dock så att jag utan utredningar redan vetat att jag tar bra hand om mina barn! Dessa anmälningar har gjorts av människor som kanske menat väl men som borde ta hand om sitt eget liv istället. Jag har även fått höra att jag älskar mina barn för mycket, hur man nu kan göra det?! Att jag inte ska kramas och fjanta och säga att jag älskar dem 100ggr per dag!!! Men så är jag, mina barn stör sig inte på det så varför ska andra göra det?! 

Tänk va mycket lättare allt vore för många om folk såg till att ha lite mer kött på benen innan de blandade sig i saker! Klart som korvspat att man ska anmäla oro för ett barn om man tror det far illa, men alvarligt att ringa soc och säga att det försvunnit ett linne  och att mina barn får va ute länge på sommarlovet?? 

Nåja, nu ska jag försöka att inte lägga mer energi på dessa spån :P

Sitter och väntar på att min ena läkare ska ringa , undrar hur lång tid jag kommer få vänta :S Irriterande nog så upptäckte jag 4 minuter efter att hon tydligen ringt i morse att jag av någon annledning hade på ljudlöst :( Hon sa på telefonsvararen att hon skulle återkomma så det är bara att vänta.. Inte för att det egentligen är särskilt påfrestande att vänta på att det ska ringa, men jag känner mig låst på något sätt och hoppas att det snart ska vara avklarat :-)

Känner mig så rastlös.. Vet inte vad jag ska ta mig för.. Har en dålig dag med nacken idag så egentligen borde jag inte göra något men det är ju lättare sagt än gjort... Måtte värdena bli normala snart så att jag kan få tabort sköldkörteln :S

Ska kolla vad Melissa vill göra så får jag väl återkomma hit senare om jag känner för det. Ha en fortsatt fin dag <3

Har sovit som en stock i natt, skönt att va utvilad men händerna tog drygt en timme på sig att funka.. Hahah, hur man än vänder sig e häcken bak. Ska prova att ha skenorna på i natt å se om det blir bättre..

Operation av diskbråcket skulle troligen ta bort problemet, men e ändå orolig. Operera nacken känns sådär.. Har iof hört talas om många där det blivit bra, från många olika personer.. Men en har berättat om operationer som varit mindre lyckade. Tror dock att jag försöker att inte lyssna på den personen. Det blir läöttare om man lyssnar på berättelser om de fall där de gått bra. Mycket skulle bli lättare om jag opererades.. slippa den ständiga värken, slippa ha händer som inte fungerar som de ska, slippa äta mediciner.. Men, men framtiden får utvisa hur det blir.

Idag har det änsålänge varit en bra dag. Har babblat i telefon, druckit kaffe och vaknat till liv ;-) Nu ska jag och brudarna göra oss klara för att åka iväg et tag. Skönt att inte bara sitta å glo i väggarna. Det är ju så knasigt när jag ska ta det lugnt å inte får göra ngt, bara sitta å glo på tvt ex är inget för mig. Nu kommer jag iaf hemifrån å behöver inte åka kommunalt eller gå- bra det :-) 

Det var ett tag sedan jag träfafde världens sötaste Tindrabus så det ska bli kul :D 

Satt igår med en vän och hennes 3 åriga dotter.. vilken härlig ålder. Minns så när mina busar var så små <3 Men de blir alt större, fast d e söta ändå <3

Ghhahh.. Mina tjejer bråkar med varandra - som vanligt :P Jag har ju själv inga syskon, men har fått höra många gånger att det är helt normalt ;-) De är 8 och 10 år.. ena seknden bästa vänner för att inästa ha halvt ihjäl varandra. 

Nu skulle Smilla (äldsta) göra ngt kladd med parfym och oparfymerad hudkräm som hon sett i ngn videoblogg :P Yngsta (Melissa blev rabiat för att det var en parfym som var bådas som hon skulle använda... Nu smörjer de in sig för fullt å är glada och nöjda.. De växklar fortare i humör än vad jag gör :P

Näpp.. nu ska jag göra mig redo så jag e klar när de kommer. Ha en fin lördag så hörs vi senare :-)

Har sovit som en stock i natt, skönt att va utvilad men händerna tog drygt en timme på sig att funka.. Hahah, hur man än vänder sig e häcken bak. Ska prova att ha skenorna på i natt å se om det blir bättre..

Operation av diskbråcket skulle troligen ta bort problemet, men e ändå orolig. Operera nacken känns sådär.. Har iof hört talas om många där det blivit bra, från många olika personer.. Men en har berättat om operationer som varit mindre lyckade. Tror dock att jag försöker att inte lyssna på den personen. Det blir läöttare om man lyssnar på berättelser om de fall där de gått bra. Mycket skulle bli lättare om jag opererades.. slippa den ständiga värken, slippa ha händer som inte fungerar som de ska, slippa äta mediciner.. Men, men framtiden får utvisa hur det blir.

Idag har det änsålänge varit en bra dag. Har babblat i telefon, druckit kaffe och vaknat till liv ;-) Nu ska jag och brudarna göra oss klara för att åka iväg et tag. Skönt att inte bara sitta å glo i väggarna. Det är ju så knasigt när jag ska ta det lugnt å inte får göra ngt, bara sitta å glo på tvt ex är inget för mig. Nu kommer jag iaf hemifrån å behöver inte åka kommunalt eller gå- bra det :-) 

Det var ett tag sedan jag träfafde världens sötaste Tindrabus så det ska bli kul :D 

Satt igår med en vän och hennes 3 åriga dotter.. vilken härlig ålder. Minns så när mina busar var så små <3 Men de blir alt större, fast d e söta ändå <3

Ghhahh.. Mina tjejer bråkar med varandra - som vanligt :P Jag har ju själv inga syskon, men har fått höra många gånger att det är helt normalt ;-) De är 8 och 10 år.. ena seknden bästa vänner för att inästa ha halvt ihjäl varandra. 

Nu skulle Smilla (äldsta) göra ngt kladd med parfym och oparfymerad hudkräm som hon sett i ngn videoblogg :P Yngsta (Melissa blev rabiat för att det var en parfym som var bådas som hon skulle använda... Nu smörjer de in sig för fullt å är glada och nöjda.. De växklar fortare i humör än vad jag gör :P

Näpp.. nu ska jag göra mig redo så jag e klar när de kommer. Ha en fin lördag så hörs vi senare :-)

Det är mycket tankar som snurrar i mitt huvud.. Jag saknar Tomas så förbannat.. Min bästa vän, min man,, Jag tror ärligt talat inte at vi skulle vara gifta fortfaransde om han levt, men han hade funnits, Fäör barnen, för mig. Jag ade kunnat luta mig mot hans axel och känna trygghet.. Nu är jag så ensam.. Jag har vänner , men k<n inte lasta dem med allt.. Samtidigt är jag besviken, ledsen ocg arg på samhället.. När min man dog fanns ingen, jag fick inget som helst stöd och inte heller barnen.. Hur hemskt måste det inte ha varit för dem, i ett slag var deras älskade pappa borta.. Hade han råkat ut för en bilolycka hade vi mötts upp av ett kristeam, med stöd, tröst och hjälp. Men nu....tyst.. De enda "utifrån" jag träffade de första veckorna var kriminalare som utredde dödsfallet och ställde frågor.. Efter ca 4 veckor började socialtjänsten utreda mig, om jag var kapabel till att ta hand om mina barn.. Massa frågor om allt från alkoholvanor till mina tankar om framtiden.. inte en enda utsträkt hand,, Om min man dött i cancer hade vi sluppit denna intigritetskränkande utredning..

Jag mår inte bra. kände när jag gick till affären i dag att det var för mkt,, höll på att svimma, fick köpa mineralvatten och sätta mig ner.. Hur ska det gå med allt?  Har eventuellt tre operationer framför mig, Nacke, hand och sköldkörtel.. Skulle behövt Tomas här nu.. hans trygga famn, hans lugnande ord och hans stöd... SAKNAR!! 'Det är en värk i bröstet som inte försvinner hur mkt jag än gråter..

snart kommer den dagen så vi skulle varit gifta i 10 år,,, Och Tomas 40årsdag.. Sen den fjärde julen utan att barnen får ngt paket från sin pappa.. Satan vad det gör ont.. När ska det sluta att göra så ont ??? 

Den här låten spelades när vi förlovade oss.. va lyckliga vi var då.. Sen spelades den på hans begravning, när vi gick runt kistan och tog ett sista farväl.. Jag älskar dig Tomas.. det kommer jag alltid att göra, det kommer alltud vara en bit av mitt hjärta som saknas, den bit du har kvar.. Jag kommer att klara allt, det kommer gå bra.. Det har jag bestämt., men jag saknar Tomas.. Känner mig så fruktansvärt ensam :((

Rubriken, vilken även är namnet på min blogg,är ett citat som jag tycker passar in på mitt liv.. Jag e påväg mot stjärnorna.. En dag ska jag vara där och må bra,, Jag ska ha med mig allt svårt jag varit med om som bittra erfarenheter, men tror även att de kan ge mig styrka.Jag har varit på botten, men är påväg upp..Det känns dess värre som om jag ofta ser mållinjen och i sista stund puttas bort, ner mot botten igen.. Detta låter kanske som svammel, men jag tror att det kan komma att bli begripligt ju mer jag skriver,, 

Jag är just nu i en period av livet då jag tvingats till att pausa.. Jag måste stanna upp, läka och sedan gå vidare.. Jag har tyvärr mycket i bagaget som inte är bearbetat.. Att blogga är en ventil, men ska även ta hjälp utifrån. Jag kommer att skriva när andan faller på och jag tror att detkan komma att bli en salig blandning av skratt, gråt, gnäll och reflektioner ;-) 

Jag kan helt ärligt säga att jag i första hand inte skriver för att någon ska läsa utanför att jag har så mycket inommig som måste ut... 

Nu har jag skapat bloggen, något jag tänkt länge.. Skrev en tidigare,men den känns som om den är "färdig".. har försökt att skriva inlägg där, men det går inte.. Jag skrev den under en period ilivt då jag mådde riktigt uselt psykiskt,, Jag hade förlorat min man..Han som även var far till mina barn och min bästa vän.. Jag saknar honom fortfarande varenda eviga dag och saknaden är något som gör ont, ont, ont.... Men trots det så känns det som om jag börjat ett nytt kapitel i mitt liv och att jag inte kan fortsätta skriva där....

http://blogg.passagen.se/nettanalmstrom/

Om någon vill läsa min tidigare blogg.. Nu ska jag gå till grannen, min fina vän och fika.. Hör senare <3